Lokalhistoria om Tärna och lite mer 

- om våra två böcker och forskning om några byar och gårdar i Tärna 

Drängen Gunnar Johansson (som senare bytte namn till Wegeman) kom 1937 som 18-åring till Tingvastbo 1:5 från Biskopskulla. Han var också senare dräng på andra gårdar i byn.

Han var begåvad med skrivandets konst och under åren 1942 - 1944 skrev och utgav han Tingvastbobladet som behandlade händelser i byn.  Vi har kommir över 3 nummer av bladet som ni kan läsa här genom att klicka på länkarna

Tingvastbobladet nr 3 årgång 1 - december 1943

Tingvastbobladet nr 4 årgång 2 - maj 1944

Tingvastbobladet nr 6 årgång 2  - augusti 1944

Margit hade minnen från luffare som kom och gick, många luffare var mycket hos Lilly och Paul för de hade nytt stall (byggt 1929).

”Lagårds-Oskar”

Han hade trasiga skor, satt vid spisen och lindade om tidningspapper.

Joel sa ”har du inte fått någon plats ännu du som sökt så länge” – Då blev Lagårds-Oskar arg.

”Mordbrännaren Björklund”

Hade stora tjocka kängor.

”Krag – Olle”

Kom från från Dalarna, han hade en kartong med skjortkragar. När de frågade var han hade sina fina skor han hade haft förra gången sa han ”Gått hem till Gud dem också”.

”Sotar-Kalle”

Var en liten farbror som satt på källarkullen och kände lukten efter mat, om det var fläsk gick han. Han var mycket hos Fernkvists i Tärnaby.

”Evander”

– Studerad och läst.

Han gick runt i köket medan Margits mamma Maria gräddade pannkakor och pratade och pratade, sen gick han till Heby.

Ett resandesällskap

Marias farmor i Lisselbo var ensam hemma när de kom resandefolk in i köket. Hon tyckte det var lite olustigt men fann på råd hur hon skulle få dem att gå:

Hon dukade bordet med många tallrikar och sa att nu får ni gå för jag väntar hem arbetsfolk.

Luffarklubba

Luffarklubborna var för att fördela bördan av att ta emot och hysa luffare. När en luffare kom till byn fick han höra efter i vilken gård klubban fanns. Där kunde han få mat och övernattning, ofta i ladugård eller på loge. När luffaren lämnade gården skulle han föra klubban vidare till nästa gård, som då var skyldig att ta emot nästa luffare som dök upp